lesadventures

Nu behövs bara frågan.

vad tog Londons försäkringsbolag i månadsbelopp för en husförsäkring i början av fyrtiotalet? 

I do and I do, I sleep and I sleep, I write and I write, I live and I live,

I consume, surely, though in double senses,  I might rue, 

I'm there and I'm elsewhere, nowhere and everywhere,

reassured to head somewhere and destined to get there,

the sound of silent clicking is merely passing by,

unrecognized, it is surely not to be stopped,

unless it's an honest try.

Man kan ju tro att ens föräldrar skulle påverka till en hög grad hur man

blir. Men på de ytliga sakerna, de som märks gör det ju faktiskt inte det.

Om ens föräldrar är akademiker eller grovslaktare, man utformar ju sin

personlighet till stor del ändå. MEN, så som ens äldre syskon är, är det

väldigt svårt att undvika att bli. Jag har sett så sjukt många exempel,

småsyskon blir ju faktiskt alltid småvarianter av de äldre syskonen. Det

kan ju iofs i många avseenden vara väldigt positivt. Men ganska sjukt

egentligen att småsyskon inte har nått val, de får liksom inte samma

möjligheter som äldre syskon och ensambarn att utvecklas själva.

Sen vet jag iofs att det inte finns nått som heter att finna sig själv, man är

ju liksom den som man formas till av omgivningen. Det känns bara som

att småsyskon bara har ännu mindre möjlighet att bli något eget. Jag

tänker på folk man ser som har idioter till syskon, man ser hur de tar upp

saker från dem som bara förstör. Då tycker man att bara de inte hade haft

äldre syskon så skulle de bli bättre, vilket man naturligtvis inte vet då de på

samma sätt plockat upp alla de bra grejerna också kanske...

Känns som lite naturlig manipulation bara.