jag vill

Jag vill jättemycket!
Jag har velat förut och jag vill inte sluta vilja, men det råder det minimal risk för tror jag.

Tidigare i duschen funderade jag kring ekorren som dör på vintern för att han bara stekte på sommarn när han borde ha samlat nötter och fixat sitt bo som sin grannekorre. Grannekorren jobbade ju uppenbarligen sönder sin sommar, ingen detalj nämnd om att han unnat sig en fika med nån söt ekorrbrud ens efter mörkrets inbrott, men uppenbarligen gjorde han ett val som belönade honom med förmånen att få uppleva ännu en sommar.

Stekekorren levde alltså för stunden och... dog. Fruktansvärt finurligt slut som lärt oss ungdomar en o annan läxa. Uråldrig visdom som vi blev serverade redan i lågstadiet.

Någonstans längs vägen kan jag dock erkänna att motivationen jag laddades med i lågstadiet tog slut. Den kommer endast tillbaka i form av koncentrerade stressattacker inför viktiga prov. Då blir jag...

Repetera bör man, annars dör man

As reckless winter made it's way

Det finns en viss känsla som bara smyger sig upp på nätterna.
Tröttheten som gör det?
Tystnaden som gör det?
Mörkret och den allmänt låga aktivitetsfrekvensen?
Eller är det för att vi inte behöver bekymra oss om allt vi borde utnyttja dagen till istället?
Den går knappt att förstå. Om det inte är natt alltså.

RSS 2.0