lesadventures

Förlåt men det här inlägget blir ganska långt. Hoppas ni klarar det, det är ju trots allt tider där you tube-klipp längre än 30 sekunder anses som onödigt långa och slöseri med tid.

---

Hmm ja. Här går jag runt med jullovskänslor som om det var någon sorts rättighet. En tanke slog mig just och i vanlig ordning har jag inte något som helst underlag för den. Ändå väljer jag att formulera den som om det vore något vetenskapligt rön. Precis som vanligt alltså. Problemet är bara att jag tror stenhårt på såna saker som jag kan få för mig. Det där är lite spännande faktiskt, någon skrev i en bok jag läste någon gång att européer har en tro att alla konflikter i grunden bygger på ett missförstånd. Att om man bara kommunicerade skulle man förr eller senare hitta roten till missförståndet och på så sätt kunna ge båda parter den rättvisa lösning de ville ha. Jag vet inte om det stämmer att det är ett europeiskt sätt att resonera men jag kan tänka mig att i alla fall jag fungerar så. Hur som helst så stödjer det min teori att om man tror stenhårt på vissa saker kan man ha svårt att se hur resonemanget skulle brista även om någon tålmodigt förklarar sitt synsätt. De förufattade meningarna man har som man inte ens är medveten om själv är svåra att ändra på. Att kunna ändra på de tankarna som vi inte ens vet att de finns är väl det vi har psykologer till här i världen. De kan sånt de där. Nog om det, till tanken således:

---

Säg att man stötte på en person som kunde läsa ens tankar. Inte bara fånga upp ord eller fragment, utan verkligen fånga upp hela ens tankar. Känslorna och orden som döljer sig inne i mörkret. Hur lätt skulle det inte vara att öppna sig för en sån människa? Säg att vi har en person här som är olyckligt kär. En tjej för att vi inte ska blanda ihop henne med mig själv som faktiskt inte har mer med resonemanget att göra än någon annan. Hon har bra kompisar men ändå har hon inte riktigt förklarat hur hon känner för killen för dem. Hon är helt enkelt inte den som gillar att bara blotta sig själv och berätta allt om sig själv och hur hon känner. Såldes bär hon med sig kärleken djupt och svårt inom sig. MEN! Som jag nämnde har vi ju nu den här människan som kan läsa tankar och allt vad det innebar. Den här tjejen pratar med tankeläsaren och får väldigt snabbt klart för sig att den här personen vet allt vad jag tänker. Tankeläsaren säger: "Jag vet hur du känner för den här killen" Tjejen skruvar på sig, hon gillar inte att prata om det. Hon förnekar kanske att det är så till en början. Ganska snart inser hon dock att det inte fungerar. Vad den här tjejen kommer göra är att prata med tankeläsaren. Hon kommer att berätta saker för honom, vilja få kärleksråd från honom. Det är lustigt att vissa tankar inte ens uppstår i huvudet förrän man uttalar orden. Vem har inte varit med om att man i ett samtal kommer till nya insikter utan att den andra egentligen sagt något för att hjälpa en. Den har bara lyssnat.

---

Nu finns det ju ingen tankeläsare, ingen som jag känner till i alla fall. Men trots det känns det ganska troligt att scenariot som jag skrev ner här skulle inträffa. Det jag känner är slutsatsen av det är att man är rädd för att berätta saker för folk för att man inte alls är säker på att de förstår. Hellre än att de missförstår får de leva i total ovetskap. Tänk om vår tjej skulle någon dag öppna sig för sin kompis och denne inte alls skulle förstå hur hon kände. Det skulle vara fruktansvärt att bli missförstådd på det sättet. Åtminstone vet jag att jag hellre tiger än att ge någon halvtafflig förklaring till vad jag tycker, som kanske inte alls ger tanken rättvisa. På samma sätt berättar man inte för sina föräldrar om att man börjat få sämre betyg i skolan. Man berättar inte för kompisen varför man börjat röka. Man berättar inte för flickvännen varför man behöver vara ifred. Det finns helt enkelt den chansen att personen inte alls kommer förstå exakt hur man menar. Exakt varför det är så. Det är för enkelt att bli missförstådd för att ta chansen. En tankeläsare däremot skulle jag göra det så mycket enklare. Ingen risk för missförstånd, där behöver känslorna inte ta omvägen om att bli ord innan den andra får ta del av dem.

---

Nu till något heeeeeelt annat.
Jag har funderat på om jag ska börja publicera lite noveller på bloggen. Det finns två stycken som jag håller på med nu. Drivkraften är väl egentligen inte att sprida mina bristande skrivkunskaper för vinden utan mer att ha ett mål för sig själv. Om man bestämmer att man ska publicera ett kapitel i veckan och jag redan nu säger att jag tänker göra det så kanske man även känner att det är värt att bli klar med ett kapitel i veckan. Det är två stycken jag håller på med just nu, vet inte om jag ska börja publicera. De som läser den här bloggen, som iofs inte är fler än att de antagligen skulle få plats i en mindre familjebil tillsammans utan att behöva trängas något avsevärt, kan väl säga till om det skulle vara värt att jag gjorde så.

---

Fan vad långt det blev nu. Ni som orkade hela vägen förtjänar en puss på kinden.