As reckless winter made it's way

Det finns en viss känsla som bara smyger sig upp på nätterna.
Tröttheten som gör det?
Tystnaden som gör det?
Mörkret och den allmänt låga aktivitetsfrekvensen?
Eller är det för att vi inte behöver bekymra oss om allt vi borde utnyttja dagen till istället?
Den går knappt att förstå. Om det inte är natt alltså.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0