lesadventures

min bästa vän sa till mig
att himlen är vackrast men endast för dem
som ser den från taket
på ett högt hus

så jag började gå
för att hitta det högsta huset
utan att se efter hur många trappor det var
och jag började klättra

på balkongen så ville jag se
om jag hade mycket kvar
jag snavade och föll
och föll men fick grepp

de ropade efter mig
men jag hängde kvar tyst
inte förrän de tröttnat
kunde jag klättra upp

resten av trapporna gick inte lika snabbt
minnet av balkongen
och minnet av fallet
var gång jag blev trött

natten var kommen
och jag stod trött på taket
för hur hade jag inte väntat
på himlen från taket

jag satte mig ner
det var vad jag velat
var det vad jag velat?
det är inte jag på taket