A fanfare for the conscious man
Jag har nu jobbat en vecka på mitt underbara fantastiska jobb. Oavsett allt ni lärt er i matten så gör faktiskt två positiva kommentarer en negativ produkt. Folk i allmänhet är inte speciellt trevliga när de utgår ifrån att man själv är en dålig person. En dam häromdagen kände faktiskt att tiden var mogen att låta mig få veta exakt vad hon tyckte om oss medlemsvärvare som antastade henne dagligen. Efteråt tackade hon artigt för att hon hade fått skrika på mig, det hade hon velat få ur sig länge sa hon.
Man stöter på riktigt många original när man patrullerar stadens gator och torg och pratar med alla man ser. Jag tror att folk gärna ser alla medlemsvärvare som en och samma person. Om en av dem pratar med en den ena dagen och så kommer nån dagen efter och gör det igen så går det bara att dra slutsatsen att det är en förbannat tjatig medlemsvärvare. Eller också kanske folk tror att vi har ett möte efter varje dag där vi berättar om exakt alla personer som vi pratat med så att vi gemensamt kan se till att fråga samma person dagen efter.
Det var kanske en av de bästa somrarna nånsin förra året men jag kan inte riktigt komma på vad som var så bra med den. Eller mjo, jag kan väl iofs tänka mig men.
Vad som ändå kommer upp i huvudet när jag tänker tillbaka på den är hur jag cyklar och marken är blöt och luften varm och skön. Det är mörkt och huruvida det finns nått ljud runtomkring för att störa nattystnaden vet jag inte då mina hörlurar är allt jag har koncentration till. Av hela den sommaren som var så full med saker hela tiden så är det cykelturerna som jag minns. Kanske för att det var då jag samlade mina tankar. Jag vet faktiskt inte.
Kommentarer
Trackback
