yes
Det är ganska intressant egentligen det där med att vara ett litet syskon.
Man kan ju tro att ens föräldrar skulle påverka till en hög grad hur man
blir. Men på de ytliga sakerna, de som märks gör det ju faktiskt inte det.
Om ens föräldrar är akademiker eller grovslaktare, man utformar ju sin
personlighet till stor del ändå. MEN, så som ens äldre syskon är, är det
väldigt svårt att undvika att bli. Jag har sett så sjukt många exempel,
småsyskon blir ju faktiskt alltid småvarianter av de äldre syskonen. Det
kan ju iofs i många avseenden vara väldigt positivt. Men ganska sjukt
egentligen att småsyskon inte har nått val, de får liksom inte samma
möjligheter som äldre syskon och ensambarn att utvecklas själva.
Sen vet jag iofs att det inte finns nått som heter att finna sig själv, man är
ju liksom den som man formas till av omgivningen. Det känns bara som
att småsyskon bara har ännu mindre möjlighet att bli något eget. Jag
tänker på folk man ser som har idioter till syskon, man ser hur de tar upp
saker från dem som bara förstör. Då tycker man att bara de inte hade haft
äldre syskon så skulle de bli bättre, vilket man naturligtvis inte vet då de på
samma sätt plockat upp alla de bra grejerna också kanske...
Känns som lite naturlig manipulation bara.
Hej igen
Jag har fortfarande inget att skriva om, men det funkade tydligen att skriva igår utan att ha nått att skriva om så jag tänkte att det kanske går idag också. Även fast jag behövde skriva lite saker igår som egentligen inte går att få ut nått av när man läser. För så är det ibland, man skriver saker som kanske inte verkar intressanta men för personen som skrev det är det viktigt att få ut det. Som att de bara skulle ligga och skräpa inne i huvudet annars om man inte sköt ut det på datorn.
Idén, tanken och föreställningen att man inte behöver ord för att kommunicera börjar göra inverkan på mig. En grupp människor, en grupp av vad som helst egentligen, behöver de egentligen något mer än ett gemensamt mål? Några spridda människor har tänkt såhär, jag tror att tanken har tärt väldigt mycket på dem. Kanske hittade de därför på ett mål som de sedan försökte få folk att se. Det är inte en lätt sak att få folk att se ett mål som inte finns, som inte går att ta på. Ett mål som bara går att tro på. Det är hjältarna som hittar målen, hjältarna som gett folk något att tro på. För mig är de inte hjältar dock, inte heller är de anithjältar. Om de lyckas göra underverk på människor kan de väl för all del få göra det för mig.
Fan det här var inte alls vad jag tänkte skriva om ikväll egentligen. Någon borde sätta en tidsgräns för hur sent man får skriva, efter det blir det ju ändå bara pannkaka av alltihop.
Jag antar att tanken med att vara del av en grupp som har ett och samma mål känns så lockande då det är så annorlunda från så som vi lever nu. Vi är fria individer nu, alldeles för många har letat efter frihet alldeles för länge för att konformiteten skulle hålla. För oavsett hur viktigt målet kan framstå för vissa så finns det alltid folk som inte ser det, sånt är ju onice, nicht wahr?
Men pröva bara att spring så ser ni det. Spring bara för att springa och kom bara till det ställe dit ni kommer. Om folk ser dig och springer efter dig har du satt ett mål. Med fler och fler människor som ansluter sig till dig har du också spridit din idé. Ingen som springer där kommer att ifrågasätta att ni springer. För att det känns så bra att bara kroppen producerar må bra-känslor samtidigt som ni tillsammans springer åt samma håll. Ingen individuell stolthet existerar utan endast den gemensamma i att springa. Ni vet att ingen som studerar er önskar nått annat än att bara få springa med er.
Detta var nog det sämsta inlägget jag någonsin skrivit, kanske för att jag just sett en av de sämsta filmerna någonsin
Godnatt y'all.
Hej
Jag har typ inget att skriva längre.
Vilket är lite konstigt, jag kommer faktiskt inte ihåg vad det var som drev mig förut.
Kanske är det för att mitt liv efter studenten nu börjar mer och mer gå ut på att vara lite praktisk.
Det går inte till samma grad att bara flyta med som förut, varenda steg framåt i livet måste
komma från mina egna ben. Det rullbandet som jag stått på förut finns inte längre.
Hahaha äsch såna tankegångar, såna tankegångar...
Jag tror inte jag tappat min icke-praktiska sida, men till viss grad stämmer det nog att jag tvingas
vara mer praktisk nu. Vad sitter jag och skriver egentligen?
"Det var en gång en dansk, en Bert och en Bellman som skulle slå vad om vem som hade det sämst.
Bellman sa: Bert har det sämst, så Bert vann."
Det är en sån speciell person som dyker upp inom en när man precis ska somna. Oftast märker man
honom inte men ibland när man vaknar till av nån anledning medan man håller på att somna kan man
få en skymt av honom. Det är lite speciellt faktiskt, den personen tänker så annorlunda. I hans tankeregister
bearbetas saker på ett så mycket simplare sätt. Han ser saker så som man ser dem i drömmar. Man
liksom får info som man inte ens själv kände till. Svåra saker gör han lätta, problem ser han som lättlösta.
Jag försöker hålla kvar honom ibland så att jag får vara den personen. Det känns lite annorlunda att vara
honom, som att man är sig själv och samtidigt sin allra bästa vän. Kanske till och med är lite verklighets-
flykt att få vara honom. Kan någon berätta själv vad de har för tankar kring sin sömnstadievän?
sharing different heartbeats
Skriva några bokstäver, sudda, börja skriva igen, sudda.
Det är lite svårt att veta var man ska börja när det har hänt tusen miljoner saker den senaste tiden
och jag inte skrivit ett inlägg sen i april. Sen tänkte jag fuck it och började skriva det som ni kan läsa
överst i inlägget.
Sen skrev jag det där och nu det här som blev det där.
Jag klev ut förut i mörkret och värmen och slogs av så mycket sommarkänslor att det knappt fanns
utrymme för dem. Visst, jag är ett stort fan av nätterna. Men när man blir formligen överfylld av känslor
bara för att doften, känseln och synen är så överens om vad de ska leverera för signaler då är det
knappt ens någon idé att försöka förstå dem alla. Hur mycket man än tänker på det kommer man
fortfarande inte komma till någon bättre slutsats än att det är sommar och sommar och sommar.
När jag precis hade sprungit ut från skolan igår och officiellt annonserat att jag för sista gången satt
foten i en gymnasieskola så kändes saker och ting mest konstigt. Det kändes därför väldigt bra när
jag kom hem efter flakåket sen och direkt loggade in på arbetsförmedlingens hemsida med brorsan.
Den arbetslöses visa skulle man kunna kalla det. Och varför vänta till fler än några timmar efter att man
blivit det? Det jag i alla fall ville komma till var att jag hittade en jobbannons där det stod att det var
meriterande om man hade fler än 400 vänner på facebook. Inte ens om jag skulle skriva en skämtannons
skulle jag kunna fantisera ihop något så roligt som den meriten! Men, men. Det är nya tider nu i
samhället och det känns rätt skönt det också. Förändring ska det vara! Man vill ju passa på att röra om
lite i grytan under sin tid på jorden som min käre vän Ludvig "Klondike" Kindström skulle sagt.
Han levererade för övrigt de två absolut roligaste citaten när vi var i alanya. Jag var till och med tvungen att
ta en paus nu och försöka kväva mitt skratt så jag inte skulle väcka hela huset bara jag tänker på dem.
Jag har inte kunnat förklara dem för någon muntligt då jag håller på att bryta ihop varenda gång jag börjar
förklara men skriva ned dem nu kan jag nog i alla fall göra. Ni kommer inte att fatta dem så ni får helt enkelt
tro mig på mitt ord när jag säger att jag knappt någonsin varit med om såna klockrena och oväntade kommentarer
som den karln levererar.
"Mannen som kunde serva till hästar"
"Dom kan inte tro att vi vet hur reglerna går till i det här spelet"
tgif
Jag är så sjukt förstörd!
Jag sitter och äter budgetchoklad som lite uppiggande sockerstimulans och lyssnar på musik.
Snart tänkte jag dra igång brorsans ps3a som jag lånat. Om jag kan hålla ögonen öppna, dvs.
Den här morgonen var bland det värsta jag varit med om. Jag gick runt och förbannade verkligen den världen jag mötte. Jag hade allvarliga planer på att spräcka ett av mina revben och spendera dagen sovandes på akuten istället. För väntetid är det man allt som oftast möts av där har jag en känsla av.
En farlig sak med att vara såhär trött är att man säger sanningen utan att tänka efter.
När min lärare plockade fram mitt prov i linalg frågade hon mig om jag hade pluggat mycket.
Nej! svarade jag då sådär helt spontant bara.
Nehe? fråga hon konfunderat. Jag menar vilket svar som helst hade varit bättre än att bara säga nej.
Jag fick slingra mig ur det när jag märkte hur det lät men det är alltid lite svårare när det är så uppenbart att nekandet kom raka vägen från hjärtat.
Äsch, nu äre fan fredag i alla fall! Vilket betyder tränande, kompisar och framförallt sova sova sovaaaa!
Hur många gånger har inte det här hänt dig?
Du öppnar den här sidan utan att våga hoppas på ett nytt inlägg och så vips, så finns det bara där. Det nya inlägget. Häftigt, tänker du säkert först. Ett helt nytt inlägg, fullt av löften. För så är det väl lite? Innan man börjar läsa så vet man inte riktigt vad som väntar en. Något chockerande skulle t.ex. kunna avslöjas eller också erbjuder den något tänkvärt att begrunda under dagens stundom händelsefattiga perioder. Förutsatt detta, naturligtvis, att man inte läser Blondinbellas blogg; där vet man pretty much vad som väntar en. Blondinbella är för övrigt hon som åkte ut näst först i let's dance för att hennes 300 000 läsare inte var så angelägna om att ha kvar henne, om ni undrar vem det är...
Jag skrev ett jätteavancerat blogginlägg för några dagar sen. Det var inte speciellt långt men man kan lugnt säga att det kom från hjärtat. Jag lade ner ganska mycket tid på att få alla formuleringar som jag ville och så passande som möjligt för att få fram det önskade budskapet. Det var ett budskap som då framstod som väldigt angeläget trots att det nu känns som att det kan kvitta. Blogginlägget försvann iaf när jag tryckte på publicera, jag hade tydligen skrivit för länge på det. Iom att jag inte heller hade sparat när jag skrev så är det borta för alltid. Tillsammans med ivern att framföra budskapet, jag behövde tydligen bara skriva ned det för att göra mig själv nöjd.
Kanske är slutsatsen att jag istället för att publicera mina inlägg bara borde spara dem i utkastet och låta dem vara för mina ögon och mina ögon endast?
Puss och godnatt :)
alderaan
umm... well... glöm det, aight?
Påbjuden körriktning höger och stoppförbud härifrån och till nästa korsning.
Om ni glömt bilbälte så är säkert oljenivån för låg också, glöm inte kontrollera spolarvätskan!
Hör ni något som låter för bra för att vara sant så är det högst troligen så också. Glöm inte analysera
varje situation innan ni ger er i kast med den. Var ändå impulsiv! Kombinera dessa två paradoxala
riktlinjer efter tycke och smak.
Var det någon som poängterade det absolut högsta steget på behovstrappan? Det som konstnären sysslar med.
Lever ut whatever man nu känner att man är bra på eller liknande. Men att tänka att man kan/ska göra det då?
Att tänka i allmänhet. Fungerar inte det lika bra, eller bättre, än att faktiskt göra saker. Förväntan, brukar man ju säga,
är nyckelordet i att skapa succé. Fråga bara de som har som jobb att läcka information om stora framtida events.
Folk vill ha något att se fram emot. Always leave them wanting more!
Där är också en fin linje att hitta, de får ju inte tröttna heller.
Allting verkar plötsligt handla om att hitta linjen mellan det ena och det andra.
Förlåt mig Herr Vilken-grekisk-filosof-det-nu-var som först myntade den teorin. Att lyckan i livet är att mixa de två
extremiteterna. Man borde verkligen lära sig namnet på filosoferna bakom de teorier man begrundar, det känns lite
mer genomtänkt och intellektuellt på så vis.
Vem vet, han kanske inte ens var grek?
Påbjuden körriktning höger och stoppförbud härifrån och till nästa korsning.
Om ni glömt bilbälte så är säkert oljenivån för låg också, glöm inte kontrollera spolarvätskan!
Hör ni något som låter för bra för att vara sant så är det högst troligen så också. Glöm inte analysera
varje situation innan ni ger er i kast med den. Var ändå impulsiv! Kombinera dessa två paradoxala
riktlinjer efter tycke och smak.
Var det någon som poängterade det absolut högsta steget på behovstrappan? Det som konstnären sysslar med.
Lever ut whatever man nu känner att man är bra på eller liknande. Men att tänka att man kan/ska göra det då?
Att tänka i allmänhet. Fungerar inte det lika bra, eller bättre, än att faktiskt göra saker. Förväntan, brukar man ju säga,
är nyckelordet i att skapa succé. Fråga bara de som har som jobb att läcka information om stora framtida events.
Folk vill ha något att se fram emot. Always leave them wanting more!
Där är också en fin linje att hitta, de får ju inte tröttna heller.
Allting verkar plötsligt handla om att hitta linjen mellan det ena och det andra.
Förlåt mig Herr Vilken-grekisk-filosof-det-nu-var som först myntade den teorin. Att lyckan i livet är att mixa de två
extremiteterna. Man borde verkligen lära sig namnet på filosoferna bakom de teorier man begrundar, det känns lite
mer genomtänkt och intellektuellt på så vis.
Vem vet, han kanske inte ens var grek?
aa
min bästa vän sa till mig
att himlen är vackrast men endast för dem
som ser den från taket
på ett högt hus
så jag började gå
för att hitta det högsta huset
utan att se efter hur många trappor det var
och jag började klättra
på balkongen så ville jag se
om jag hade mycket kvar
jag snavade och föll
och föll men fick grepp
de ropade efter mig
men jag hängde kvar tyst
inte förrän de tröttnat
kunde jag klättra upp
resten av trapporna gick inte lika snabbt
minnet av balkongen
och minnet av fallet
var gång jag blev trött
natten var kommen
och jag stod trött på taket
för hur hade jag inte väntat
på himlen från taket
jag satte mig ner
det var vad jag velat
var det vad jag velat?
det är inte jag på taket
att himlen är vackrast men endast för dem
som ser den från taket
på ett högt hus
så jag började gå
för att hitta det högsta huset
utan att se efter hur många trappor det var
och jag började klättra
på balkongen så ville jag se
om jag hade mycket kvar
jag snavade och föll
och föll men fick grepp
de ropade efter mig
men jag hängde kvar tyst
inte förrän de tröttnat
kunde jag klättra upp
resten av trapporna gick inte lika snabbt
minnet av balkongen
och minnet av fallet
var gång jag blev trött
natten var kommen
och jag stod trött på taket
för hur hade jag inte väntat
på himlen från taket
jag satte mig ner
det var vad jag velat
var det vad jag velat?
det är inte jag på taket
Twin Peaks och Dalarna
This is an outrage! She has been living in this town for about fifteen minutes!
Jag har bara det sista avsnittet på Twin Peaks kvar nu :(
Än en gång har det varit en magisk period av tittande och det känns som jag skulle kunna se
serien om och om igen en melon gånger till.
Det har varit massor med saker som jag kommit på häromdagarna då jag direkt tänkt att:
"shit det här måste jag skriva ned i bloggen."
Som tur är glömmer jag dem alltid innan jag hinner komma till en dator och skriva ned dem
så min exklusiva läsarkrets slipper ta del av alla tankegångar!
Nu vet jag allt vad ni tänker: "en elefant glömmer aldrig!"
Men truthfully så är jag varken elefant eller speciellt bra på att komma ihåg mina egna tankegångar.
Jag måste verkligen ha ett litet anteckningsblock i fickan 24/7 så jag kan skriva ned saker. Inte så
sällan löser jag ju tvistade filosofiska problem och komponerar filmidéer vars like sällan skådats
som sedan går till intet!
Ett litet tips kanske till någon som vill ge mig en present! :)
Imorgon ska jag till Dalarna men ni får ringa eller smsa om ni saknar mig!
Sov gott och vakna torrt :)
Jag har bara det sista avsnittet på Twin Peaks kvar nu :(
Än en gång har det varit en magisk period av tittande och det känns som jag skulle kunna se
serien om och om igen en melon gånger till.
Det har varit massor med saker som jag kommit på häromdagarna då jag direkt tänkt att:
"shit det här måste jag skriva ned i bloggen."
Som tur är glömmer jag dem alltid innan jag hinner komma till en dator och skriva ned dem
så min exklusiva läsarkrets slipper ta del av alla tankegångar!
Nu vet jag allt vad ni tänker: "en elefant glömmer aldrig!"
Men truthfully så är jag varken elefant eller speciellt bra på att komma ihåg mina egna tankegångar.
Jag måste verkligen ha ett litet anteckningsblock i fickan 24/7 så jag kan skriva ned saker. Inte så
sällan löser jag ju tvistade filosofiska problem och komponerar filmidéer vars like sällan skådats
som sedan går till intet!
Ett litet tips kanske till någon som vill ge mig en present! :)
Imorgon ska jag till Dalarna men ni får ringa eller smsa om ni saknar mig!
Sov gott och vakna torrt :)
jag tror inte det
Jag tror jag vaknade och tänkte någonting. Jag vet att jag vaknade, jag vet att jag tänkte.
Inte för att jag direkt ville vakna men jag var väldigt glad för jag hade hittat en låt som skulle göra min dag.
Dessutom. Jag hade en filmidé för ett tag sen som sedan lades på is och jag erinrade mig i sängen en
scen som jag hade en vag uppfattning om hur den skulle utspela sig. Dock hade jag ingen klockren låt
till scenen vilket brukar hjälpa när det är den typen av scen.
Men sanna mina ord, det här var fan låten! Jag låg och njöt av hur mycket jag ville se scenen framför mig
med den låten och sen somnade jag om.
Jag tänkte på låten senare och fick gåshud, textjäveln passade ju perfekt in i filmens handling. Det här
var en revolutionerande låt för filmen som mycket väl skulle kunna få mig att börja fundera på att göra
den igen.
Fuck me Freddy, jag tror till och med att låten löste några problem med filmen som jag inte visste hur
jag skulle lösa.
Klockan börjar närma sig tre nu och jag skriver engelskuppsats och lyssnar på låten för jag vet inte hur
mångte gången i rad. Tröttnat än? Naaaa.
Forrest Gump-uppsatsen är ju rolig annars. Det är faktiskt så himla soft ämne att jag inte orkar bara
för att det är så soft att det kan betraktas som nöje och därmed ingenting man måste tvinga sig själv
att göra utan något som bara kan hända av sig självt som att man blir sugen på en viss låt eller att man
känner för att kolla sin mail. Dock fungerar det inte riktigt så men skitsamma, det kan ju liksom inte jag veta.
Såg en rätt skön pjäs igår. Såg en fett skön musikal igår.
Vilken som var bäst.. Nja... Svårt att säga i ärlighetens namn! Jag tror att pjäsen skulle man kunna se flera
gånger för den var ruggigt bra. Musikalen lämnade mer en känsla som känns välkommen och den glädjen
som de utstrålade är inte att leka med. Det spelade ingen roll om de inte kunde prata allihopa, fan vad de
alla kämpa för att vi skulle få en fin musikal att se i alla fall!
Home is anywhere where I am holding you
Kom ihåg det, ni kommer får veta varför!
jag vill
Jag vill jättemycket!
Jag har velat förut och jag vill inte sluta vilja, men det råder det minimal risk för tror jag.
Tidigare i duschen funderade jag kring ekorren som dör på vintern för att han bara stekte på sommarn när han borde ha samlat nötter och fixat sitt bo som sin grannekorre. Grannekorren jobbade ju uppenbarligen sönder sin sommar, ingen detalj nämnd om att han unnat sig en fika med nån söt ekorrbrud ens efter mörkrets inbrott, men uppenbarligen gjorde han ett val som belönade honom med förmånen att få uppleva ännu en sommar.
Stekekorren levde alltså för stunden och... dog. Fruktansvärt finurligt slut som lärt oss ungdomar en o annan läxa. Uråldrig visdom som vi blev serverade redan i lågstadiet.
Någonstans längs vägen kan jag dock erkänna att motivationen jag laddades med i lågstadiet tog slut. Den kommer endast tillbaka i form av koncentrerade stressattacker inför viktiga prov. Då blir jag...
Repetera bör man, annars dör man
Jag har velat förut och jag vill inte sluta vilja, men det råder det minimal risk för tror jag.
Tidigare i duschen funderade jag kring ekorren som dör på vintern för att han bara stekte på sommarn när han borde ha samlat nötter och fixat sitt bo som sin grannekorre. Grannekorren jobbade ju uppenbarligen sönder sin sommar, ingen detalj nämnd om att han unnat sig en fika med nån söt ekorrbrud ens efter mörkrets inbrott, men uppenbarligen gjorde han ett val som belönade honom med förmånen att få uppleva ännu en sommar.
Stekekorren levde alltså för stunden och... dog. Fruktansvärt finurligt slut som lärt oss ungdomar en o annan läxa. Uråldrig visdom som vi blev serverade redan i lågstadiet.
Någonstans längs vägen kan jag dock erkänna att motivationen jag laddades med i lågstadiet tog slut. Den kommer endast tillbaka i form av koncentrerade stressattacker inför viktiga prov. Då blir jag...
Repetera bör man, annars dör man
As reckless winter made it's way
Det finns en viss känsla som bara smyger sig upp på nätterna.
Tröttheten som gör det?
Tystnaden som gör det?
Mörkret och den allmänt låga aktivitetsfrekvensen?
Eller är det för att vi inte behöver bekymra oss om allt vi borde utnyttja dagen till istället?
Den går knappt att förstå. Om det inte är natt alltså.
Tröttheten som gör det?
Tystnaden som gör det?
Mörkret och den allmänt låga aktivitetsfrekvensen?
Eller är det för att vi inte behöver bekymra oss om allt vi borde utnyttja dagen till istället?
Den går knappt att förstå. Om det inte är natt alltså.
hellu
Ingen jag känner verkar fått in den rätt julkänslan, alla verkar störa sig på det.
Samtidigt som de är too-cool-for-school, men det sitter djupare än så.
Det ligger där någonstans med den grunden som man antar att man bygger ifrån.
Det är inte riktigt så som min ke/bi/malärare sa i högstadiet, som med stegen som
skulle symbolisera lärandet, att man bygger ifrån grunden och att stegen blir högre
och högre. Gotta know the basics before getting freaky (som jag just nu totaly kom på
själv). Det kanske stämmer för just lärandet men inte för livet.
Nej då är det nog mer som en rabatt, en sån som man har i trädgården. Satan vad sugen
jag är på sommar o film!
Men man byter väl ut jorden ibland också antar jag, enligt min tidigare finurliga metafor.
Bara det att den jorden tenderar att kunna blåsa bort, bara för att man är så inriktad på vad
andra tycker och tänker. För att allting är ju relativt så varför skulle inte man själv vara det också?
Hahaha. Yes yes...
Inte för att någons skulle gå med på den resonemangskedjan, tenderar till att va så rätt ofta.
Ingen idé att tjura för det :)
Vårt kök är helt klart nu i alla fall :)
Om jag gjorde filmen just nu, eller boken kanske om så vore fallet, så skulle den vara nichts ist
wie du, hurt, please please please och how come we. Hur bra skulle den bli på en skala :S
Kanske rätt bra om man känner som jag.
Nu började jag lyssna på din stalker tack vare en sparvig anmärkning så jag kände inte för att
gotta ner mig dessa tankegångar nått mer. Das magic ist broken, om så en förklaring önskas.
Samtidigt som de är too-cool-for-school, men det sitter djupare än så.
Det ligger där någonstans med den grunden som man antar att man bygger ifrån.
Det är inte riktigt så som min ke/bi/malärare sa i högstadiet, som med stegen som
skulle symbolisera lärandet, att man bygger ifrån grunden och att stegen blir högre
och högre. Gotta know the basics before getting freaky (som jag just nu totaly kom på
själv). Det kanske stämmer för just lärandet men inte för livet.
Nej då är det nog mer som en rabatt, en sån som man har i trädgården. Satan vad sugen
jag är på sommar o film!
Men man byter väl ut jorden ibland också antar jag, enligt min tidigare finurliga metafor.
Bara det att den jorden tenderar att kunna blåsa bort, bara för att man är så inriktad på vad
andra tycker och tänker. För att allting är ju relativt så varför skulle inte man själv vara det också?
Hahaha. Yes yes...
Inte för att någons skulle gå med på den resonemangskedjan, tenderar till att va så rätt ofta.
Ingen idé att tjura för det :)
Vårt kök är helt klart nu i alla fall :)
Om jag gjorde filmen just nu, eller boken kanske om så vore fallet, så skulle den vara nichts ist
wie du, hurt, please please please och how come we. Hur bra skulle den bli på en skala :S
Kanske rätt bra om man känner som jag.
Nu började jag lyssna på din stalker tack vare en sparvig anmärkning så jag kände inte för att
gotta ner mig dessa tankegångar nått mer. Das magic ist broken, om så en förklaring önskas.
hej
But the man didn't know the donkey, he didn't own the donkey, he doesn't care about donkeys. It didn't make sense. It was the work of idiots.
inattsominattsominattsominatt
Det som slog mig med brutal klarhet är att jag ångrar att jag inte skrev dagbok när jag gick i högstadiet. Det finns en sjukt värd anledning till varför men helt ärligt orkar jag inte dra den här.
Sen är det en annan grej som slog mig, att dimman kanske är den som är ärligast.
Vidare har jag inte kommit på än hur saker kunde löst ut sig bättre, men jag kanske får lita på vad andra säger. Även fast jag inte är säkra på om de bsar eller lurar sig själva. Hoppas de har rätt iaf.
Inatt iaf har jag nog drömt allt man kan drömma egentligen :P I en av drömmarna släppte jag lös HELA helvetet. Alltså verkligen hela, das war sick. Också haft fetaste festen hos mig en av drömmarna, och inte förrän morsan ringde på dörrn dan efter kom jag på att jag var tvungen att städa upp efter den :P
Jag orkar inte skriva på dagen egentligen. Vet inte varför jag gör det när jag ändå inte är motiverad.
Men take care!
Sen är det en annan grej som slog mig, att dimman kanske är den som är ärligast.
Vidare har jag inte kommit på än hur saker kunde löst ut sig bättre, men jag kanske får lita på vad andra säger. Även fast jag inte är säkra på om de bsar eller lurar sig själva. Hoppas de har rätt iaf.
Inatt iaf har jag nog drömt allt man kan drömma egentligen :P I en av drömmarna släppte jag lös HELA helvetet. Alltså verkligen hela, das war sick. Också haft fetaste festen hos mig en av drömmarna, och inte förrän morsan ringde på dörrn dan efter kom jag på att jag var tvungen att städa upp efter den :P
Jag orkar inte skriva på dagen egentligen. Vet inte varför jag gör det när jag ändå inte är motiverad.
Men take care!
george costanza <3
do you have a woman?
- no
do you have any prospects?
- no
you got anyhing on the horizon?
- uh... no...
do you have any concieveble reason for even getting up in the morning?
- i like to get the daily news!
- no
do you have any prospects?
- no
you got anyhing on the horizon?
- uh... no...
do you have any concieveble reason for even getting up in the morning?
- i like to get the daily news!
..
de mådde bäst som tre. nu är de tre igen.
Franz Schubert
Gud är en jävla astronaut och det finns inget ni kan göra åt saken!!!
simonivarsson
"Jag vill tacka livet
som gett mig så mycket
det har gett mig skrattet
och det gav mig smärtan
så att jag kan skilja
lyckan ifrån sorgen
de två ting som skapar alla mina sånger
och era sånger som är mina sånger
och allas sånger som är samma sånger"
som gett mig så mycket
det har gett mig skrattet
och det gav mig smärtan
så att jag kan skilja
lyckan ifrån sorgen
de två ting som skapar alla mina sånger
och era sånger som är mina sånger
och allas sånger som är samma sånger"
<3
DJ
GJ
SJ
bästa veckan :D
GJ
SJ
bästa veckan :D
